måndag 22 september 2008

Bakgrunder eller lysande affärsidéer I

En mycket modig man är rubriken i City/Debatt den 11 september 2008. Insändaren handlar om Mahmoud Aldebe, ledamot i styrelsen av en ny vårdcentral anpassad för muslimer. ”Inte ens kriminella har målats med ett så starkt angrepp mot en individ” skriver Anami Aldebe i sin insändare efter Citys publicering av kritiken som projektet fick från olika håll.
Jag är emot, jag tycker att en sådan vårdcentral är onödig, att muslimerna borde inse att de också är människor och för en gång skull börja anpassa sig och våga mer. Men självklart, svenska rätten stödjer deras behov och punkt slut. Lycka till önskar jag, formellt i toleransen namn och går vidare.
Min tanke är bara att argumentera mot projektet ifrån och igenom själva insändaren.
Det första jag kan säga är att det är kanske just det som karakteriserar en demokrati, att man inte behöver vara en hjälte för att säga sin mening. Att kunna uttrycka sig utan att fängslas eller mördas är demokratins fundamentala idé. Den berömda yttrandefriheten allierade med yttrandefriheten skapar ett utrymme där vi människor varken behöver vara modiga eller fega. Men inte ens svarta eller vita, gula eller gay, korta eller långa, muslimer eller ateister. Där inne behöver man inte stoppa varandra i meningslösa boxar och grubbla varje gång man kommer på något nytt om man just då ska vara eller icke vara. Vem man är och hur och hur bra stämmer det vad man gör med det man predikar, visas i praktiken, som tomaterna och melonerna på torget. Idéer, filosofier, religioner är tyvärr marknadsstyrda också.
Så hur modig
Mahmoud Aldebe skulle ha varit gör mig inte förståndigare, ger inga större dimensioner till hans visioner, sammanför inget nytt till debatten. Debatten handlar om idéer inte om Mahmoud Aldebes tapperhet: om behovet av en vårdcentral för muslimer. Han kunde också ha varit kort och grön och modlös och inte för det skulle man ha rubricerat insändaren: En kort grön mycket feg man, eller hur?
Om Amani Aldebe hade varit mer insatt i demokratins själva mening då hade han säkert också undvikit följande motsägelsefulla uttryck:
”Tyvärr är det inte många i dag som har stake nog att våga tro på jämställdhet, integration och demokrati.”
Som man ser i början var det en modig man och lite länge fram en till, som har stake nog… osv. Det vill säga två hjältar i onödan, i en demokrati behövs ingen stake för att säga vad man tycker, eller vad man skriker under vredesmod, vilket verkar ha varit Aldebes fall. Hur som helst, uttrycket visar och bevisar att en stake borde ha minst ett litet ljus, annars bara är som mest en dekoration, om man råkar se den i detta gällande mörkret, inget annat.

Bakgrunder eller lysande affärsidéer II

Vad säger han egentligen? Han har sagt att han uppdelar individerna i modiga och fega. Och det blir nog för mig för att förvandla hans skrikande om jämställdheten till tomma ord, och vårdcentralen till ett suspekt projekt. En sådan apartheids tanke kommer aldrig att integrera någonting. Stake eller icke stake är ju slöseri med tiden. På det viset förblir hans tredje punkt, tron i demokrati, också tomma ord. Vilken är den demokrati han ”stakevis” tror på, om man ständigt ska grubbla i onödan och vara rädda för sina liv?
Amani Aldebe skriver på slutet:
”Aldebe har ett mål, det är att sammanföra muslimerna in i det svenska samhället utan att glömma deras bakgrund. Jag ser detta som en modig man som bryr sig om folket”
Sista meningen är ju otrolig. Bryr man sig om folket så betraktar man folket hänsynsfullt, för det första, och inte som mesiga, och för det andra, vilka är folket? ”Bry sig om folk” låter mycket abstrakt, och dessutom påstår alla diktaturer likadant. Man bryr sig om folk styckvis, delvis, konkret och styckvis kände mig kränkt när jag hörde att Aldebe ska öppna en vårdcentral där muslimerna kan ta hand om varandra. Undra vad vi nu ska göra med Läkare utan Gränser! Sedan, om det finns något folk… tillåt folket avgöra!
Men ännu intressantare är första meningen. Varför måste muslimerna sammanföras i det svenska samhället och just det av Mahmoud Aldebe som om de vore en hjord av getter? Kan de inte göra det själva, var och en på sitt sätt med sin egen tolkning av sin bakgrund i sin egen takt? Vad spelar bakgrunden för roll om den inte får fräschas upp, från alla håll och källor, förändras och berikas i kontakt med nya människor och kulturer, religioner, nämligen nya idéer?
Eftersom om vi nu stannar en stund i den omtalade bakgrunden så ser man att den inte har varit speciellt framgångsrik redan på sina ursprungliga länder i tänkande och skapande av rättvisare samhällen. Varför skulle den lyckas bättre här? Den heliga och välbevarade bakgrunden driver också bort sina medmänniskor från sina länder. Vad är det som är så viktigt att minnas? Inte ens har den heliga bakgrunden bildat några centrum där de som är i funderingar att emigrera - av ekonomiska, politiska eller religiösa skäl, skulle stanna och omvärdera deras beslut i rådgivning med sina imamer eller statens funktionärer.

Bakgrunder eller lysande affärsidéer III

Nej, men de drivs precis hitåt där det enda gemensamma med oss är att vara människor. Människor som med fantasi, kompromiss anda, visioner, tålamod, hårt arbete, kunde konstruera ett samhälle som konstigt nog lockar andra människor från andra länder och kulturer? Hur kan man förstå detta? Ska vi påstå att de inte haft stake nog för att tro och kräva en mänsklig tillvaro i ramen av deras egna bakgrunder i sina egna länder?
Allt som allt tycker jag att Amani och Mahmoud Aldebe borde, innan de börjar replikera och desto värre med samma mynt de klagar på som egentligen sammanför gamla misstag igen, gå igenom sin bakgrund som ett måste för allas trevnad. Där ligger utan tvekan rötterna till deras egna misslyckanden på hemmaplan. De måste för en gångs skull inse att det är de som är här och inte jag där. En ny start kräver alltid en ordentlig självkritik. Nu är det Sveriges framtid som står på spel, det är inte Sverige som går bakåt när City och Pekgul utan rädsla säger vad de tycker. Det är kanske ni som inte vågar vara självkritiska och gå framåt. Det är ni som diskriminerar och själv betraktas så annorlunda att ni inte ens vågar försöka gå till en allmänläkare som alla andra. Samma allmänläkare som kanske just nu tjänstgör som volontär i Sudan, Darfur,… Att man anpassar sig till visa delar av det nya samhället och inte till andra talar starkt om att bakom idén om en ny vårdcentral finns bara en klart ekonomisk vinst gömd i retoriken om bakgrunder, osv. Ska polisen också ha en speciell styrka för muslimer?
För några dagar sedan läste jag att spindeln ”svarta änkan” redan har etablerat sig i Sverige. I samband med den oförglömliga bakgrunden kom jag att undra på vad hon nu ska göra med sin bakgrund? Ska hon bara tacka nej till en riktig ylle mössa och halkskyddet på kängorna, insistera att bära de tropiska sandalerna och framföra krav på ett eget växthus? Fundera du! Vem vet, hon kanske övervägar möjligheten att förlåta sin make, behålla honom och
ha det missigt med varmaljus och sådana under de långa och mörkra vintrar...