Idag gäller Kopernikus och hans system och vi tror på det med slutna ögon och dyrkar den heliga solen såsom vi en gång gjorde med den heliga jorden. Dessutom var han förföljd av inkvisitionen för sina idéer vilket definitivt cementerar hans talang och systemet i våra huvuden. Är man förföljd då är man trovärdig. Men hade Ptolemaios fel? Egentligen spelar det ingen roll om det är det ena eller det andra som är centrum, det påverkar inte vårt dagliga liv och hur som helst kommer solen att dyka upp varje morgon, vare sig det regnar eller inte.
Om månen blir det nya centrumet imorgon, då hoppar vi konsekvent på den nya tron utan att bekymra oss för mycket om det: det blir vetenskapligt igen. Vem skulle ha trott det! Och sannolikheter kommer att bli likadana: om någon då ifrågasätter den nya tron och man inte riktigt vet svaret, då kommer man att hänvisa splittraren till de sakkunniga som bestämde det, och att skratta igen, självklart. Alltså, inget nytt. Vi gör redan det som vi redan har gjort förut för tusentals år tillbaka och kommer att göra det återigen i framtiden. Så är vi människorna, vid kunskap eller okunskap. Vi tror bara.
Vi är fundamentalt troende varelser, att veta är inget stort mål i livet, bara det minsta möjliga blir tillräckligt för att överleva och få vara i fred i vårt territorium. Men man ska inte tro, vilket jag vet, att de som tros veta och platsar på isbergets synliga del, högutbildade och vetenskapare, vet mer än vi. Nej, absolut, de också har fastnat på sina platser och blivit lika blinda för helheten som alla andra troende. De också kan bara sin del, lika väl som vi. Inklusive de superintelligenta som då och då dyker upp på tidningarna med IQ 300 plus, eller de som manipulerar i vårt arv efter förbättringar. Hur kan en nolla skapa en etta, eller en apa en människa, eller en människa sin avlösare? Förresten vad är meningen med att tro mindre och veta mer, kan man sin del i det hela då kan man lägga sig där och mata maskineriet för all evighet.
Om månen blir det nya centrumet imorgon, då hoppar vi konsekvent på den nya tron utan att bekymra oss för mycket om det: det blir vetenskapligt igen. Vem skulle ha trott det! Och sannolikheter kommer att bli likadana: om någon då ifrågasätter den nya tron och man inte riktigt vet svaret, då kommer man att hänvisa splittraren till de sakkunniga som bestämde det, och att skratta igen, självklart. Alltså, inget nytt. Vi gör redan det som vi redan har gjort förut för tusentals år tillbaka och kommer att göra det återigen i framtiden. Så är vi människorna, vid kunskap eller okunskap. Vi tror bara.
Vi är fundamentalt troende varelser, att veta är inget stort mål i livet, bara det minsta möjliga blir tillräckligt för att överleva och få vara i fred i vårt territorium. Men man ska inte tro, vilket jag vet, att de som tros veta och platsar på isbergets synliga del, högutbildade och vetenskapare, vet mer än vi. Nej, absolut, de också har fastnat på sina platser och blivit lika blinda för helheten som alla andra troende. De också kan bara sin del, lika väl som vi. Inklusive de superintelligenta som då och då dyker upp på tidningarna med IQ 300 plus, eller de som manipulerar i vårt arv efter förbättringar. Hur kan en nolla skapa en etta, eller en apa en människa, eller en människa sin avlösare? Förresten vad är meningen med att tro mindre och veta mer, kan man sin del i det hela då kan man lägga sig där och mata maskineriet för all evighet.
