Visst är det något skumt i solsystemet VII

Tanken från början har varit, tror jag, att visa hur otroligt troende vi är på allt som kommer stämplat med heliga och vetenskapliga stämplar. Tron på solsystemet är ett uppväckande exempel. Det är viss något skumt i solsystemet. Det visar och bevisar hur lättlurade är vi, alltid beredda att lyssna och tro på vad som helst. Alla tror på det och det trots att ingen skulle kunna lägga fram något bevis för det de påstår och tror. Av vilken anledning t.ex. skulle jorden och planeterna snurra runt solen? Egentligen finns det ingen, de är stora och starka noga för att förflytta sig fria igenom det rum de lämnar efter sig varandra. Men frågar man om det då återigen tar gravitationen kommando och allt slutar där det började. Så jag blir inte förvånad att vi sätter solen i mitten med hjälp av Newtons äpplen, det är sättet, tror jag, att rättfärdiga sig själva: vi också dansar i andras takt som en planet! Egentligen är vi likt planeterna, vasaller, som med vår dåliga tilltro till oss själva överlåter vårt öde till alla möjliga högre makter för att hållas fast och i rörelse fullproppad av tro fast utan någon egen vilja. Trots allt, en sak är sann, tron skapar mirakel och flyttar (is) bergen. I den jätte pyttelilla del av maskineriet där vi befinner oss och driver fram är vi människor, helt enkel geniala.