Visst är det något skumt i solsystemet II

Vi människor är i stort sett troende varelser, vi tror mer och vet mindre än vad vi kan tro eller veta. Och det verkar logisk, om man inte vet, vad gör man då? Innerst inne tror vi som norm. Man skulle kunna säga att vårt själsliga liv ser ut som ett isberg. Delen under vatten, den största, det är tron, inklusive min, delen uppe i luften, den minsta, det är vetandet. Och så det oberörda hela på drift i havet, mot ingen vet vart någonstans, varenda en ridande i sitt sista ord och tron, heliga eller vetenskapliga, i tron att kanske människan uppstod för att åstadkomma något stort som art. Men bortom mat, vila, sömn och sex så finns det bara tron bland oss och tomt prat.